Våren 2004

Jaha, då har jag fyllt ett år.

Tårta fick jag förstås, och presenter... Matte tycker att jag har blivit så stor nu, så hon köpte en ny säng åt mig. (Egentligen tycker jag bäst om min gamla, men jag ligger i den nya ibland, för att inte göra henne ledsen.) Så fick jag nya tuggben, och lite annat smått och gott! Det är trevligt med födelsedagar!

Matte tycker att jag gör lite för mycket som jag vill, och inte som hon vill, så nu går jag på lydnadskurs. Det är inte så farligt som det låter, jag får träffa andra hundar och får massor med godis. Och det bästa av allt - massor av nya lukter att sniffa på!

Det tycker inte matte är roligt, för hon vill att jag skall titta på henne hela tiden. Vad skall jag det för? Hon finns ju där på andra sidan kopplet hela tiden? Ibland är hon lite knepig, matte. Hon har i alla fall fullt upp med mig hela tiden, så några bilder från kursen blir det nog inte!

Nu har matte och husse vad de kallar påsklov, och är hemma hos mig hela dagarna. Det betyder att det blir långa, härliga promenader varje dag.

Matte övar på sånt jag skall kunna på kursen medan vi går. Jag skall sitta stilla på stigen och vänta, medan hon går iväg en långt stycke. Inte förrän hon ropar på mig får jag lov att komma... I början gick det inte så bra, jag menar, inte visste jag om matte glömde bort mig? Men nu verkar det som om hon bara vill testa mig lite, så nu sitter jag kvar tills hon ropar.

Idag när vi var ute var det alldeles blått i skogen. Det var blåsippor, sa husse. Som du ser fotograferade han mig mitt bland alla blommorna. Men, det var en sak som jag tyckte var jättekonstig... Han fortsatte att fotografera även efter att jag gått därifrån. Såg han inte att jag inte var med på bilderna längre???

Han verkade inte bry sig om det, fast jag försökte att buffa på honom med nosen, och säga att jag hade gått därifrån.

Han kröp ner på alla fyra och jag tyckte det verkade som om han tog kort bara på blommorna? Utan mig??? Hmmm...

Jag hoppade på stenar och klippor, banade mig väg genom jättehögt ris och klafsade på blöta stigar. Massor att lukta på, men det gällde att hänga med!

Jag klarade mig själv hela vägen! Sedan husse lärde mig att hoppa upp i soffan hemma för ett tag sedan, så har jag övat mig jättemycket. I somras kunde jag inte hoppa nästan någonting, fast då var jag ju bara en lite valp, förstås!

Till slut kom vi fram till en klippa där matte och husse satte sig ner och plockade fram fika ur ryggsäcken! Äntligen! Det första de tog fram var vatten till mig, och några godsaker att tugga på...

Livet är allt bra skönt för en liten terrier!