Min första utställning (Medevi brunn)

I slutet av augusti var vi på klubbträff på Medevi Brunn.

Oj, vad många norfolkterriers det var där!!! 90 stycken var anmälda till utställningen (officiell).

Men det var inte bara utställning, vi fick pröva på agility också. Det var roligt men inte alltid så lätt att förstå riktigt vad det var matte ville att jag skulle göra. Men det var egentligen bara att följa lukten av korv... Runt alla pinnar, så fort som möjligt!

Sedan skulle jag springa genom en tunnel som var väldigt lång och väldigt mörk.

Matte ledde mig till öppningen, och långt där framme såg jag husse som ropade på mig. Det vore mycket enklare att springa på utsidan tunneln, men eftersom det verkade som om de så gärna ville att jag sprang genom den istället, så fick jag väl göra det.

Matte var lite bekymrad för att jag inte såg tillräckligt bra ut i pälsen (jag är ju hennes första norfolkterrier!), så nu skulle hon få hjälp med att fixa till mig lite innan söndagens utställning. Hon som hjälpte till sade att matte faktiskt varit riktigt duktig med trimningen. Fast lite fanns det allt att göra.

Så där fick jag stå medan de ryckte och pratade och ryckte igen. Nu skall matte "rulla" pälsen på mig i fortsättningen, och det betyder att hon skall rycka lite, lite grann tre gånger i veckan. Hmmm... Det var ingen som frågade mig vad jag tyckte, fast det är min päls det gäller...

Matte fick lära sig hur man skulle gå i utställningsringen för att jag skulle se så bra ut som möjligt - och det fick vi pröva på utställningen dagen efter.

Här står vi och väntar på att få gå in i ringen. Matte håller på att plocka fram en liten godbit som hon skall locka mig med, för det finns så mycket roligt att titta och lukta på, och matte vill att jag skall titta på henne hela tiden.

Här går vi runt i ringen. Först allihopa, och sen går matte och jag ensamma.

Sen vill domaren titta lite närmare på mig, så då lyfter matte upp mig på ett bord. Det var inte kul.

Sen skall jag bara stå stilla och se riktigt vacker och alert ut medan domaren funderar och skriver ett omdöme om mig.

När hon hade bestämt sig, så fick jag ett band och en papperslapp med omdömet. Bandet var blått, och det betydde att jag var så fantastiskt vacker att jag inte ens behövde vara med i finalen - jag var helt enkelt bäst av alla hundarna!

Så sade i alla fall matte till mig att det betydde!