Klubbträff på Ästad gård

I slutet av augusti var det äntligen dags för träff och utställning med norfolkterrierklubben. I år skulle den vara på Ästad gård, så vi hade inte så långt att åka som tidigare när vi var på Medevi.

Det var mycket roligt att göra, och många trevliga hundar att träffa. Flera av dem kände vi igen sedan tidigare år. Frasse bland annat, Simsons halvbror.

En ny sak vi fick prova på var lure coarsing. Det var jättekul! Här nedan ser du Focus som väntar på att få starta sitt lopp. Det var en vit plastpåse (typ) som så retfullt drogs precis utom räckhåll. Oavsett hur fort han sprang så kom han inte ikapp den förrän han sprungit runt hela banan och var tillbaka till husse igen. Han provade tre gånger (inte i följd, förstås, det hade han inte orkat), och sprang så han var alldeles slut...

Här är det jag som skall försöka fånga plastpåsen. Se hur fort jag springer! Men jag klarade inte av det jag heller. De som hade hand om banan hade, förutom norfolkterriers, även varghundar. De berättade att lure coarsing egentligen var en tävling för vinthundar. Ha! Precis som om inte en norfolkterrier skulle kunna springa lika fort...

Vi fick pröva på agility också. Det var också kul. På bilderna ser du mig och matte, precis på väg in i en tunnel - ja, det är bara jag som skall in i tunneln, förstås. Husse hjälper Focus att ta sig genom en slalombana.

Focus skulle pröva på att gå genom en alldeles mörk tunnel. Det tyckte han var lite otäckt, så husse fick lyfta lite på "släpet" så att Focus kunde se ljuset i slutet av tunneln innan han vågade gå genom den.

Det var klubbutställning också... Det hade vi dagen efter alla aktiviteter, och då regnade det. Det tycker inte vi är kul alls. Focus ville inte ens gå i det blöta gräset. Stod och kurade och trivdes inte alls - så det blev ju inte så bra omdöme.

Jag bryr mig mindre om regn, i alla fall om det är en godbit i sikte, så jag uppförde mig exemplariskt och blev bästa hund i min klass... (det var inte så många hundar med, men det kan vi ju tala tyst om...)

Husse och matte hade bråttom hem, så vi hann inte med finalen. Jag lämnade walk-over till bästa tik - men BIM-öppen blev jag i alla fall!