Våren 2007

I april har vi födelsedag, Focus och jag. Jag fyller den sjunde och Focus den tjugoförsta. Då brukar vi få extra god middag, tårta och paket. Det fick vi i år också...

Focus har en ganska taskig teknik på för att öppna paket. Han luktar och nafsar lite försiktigt. Ha! Jag vet precis hur man skall göra med paket - slit och dra, tugga och buffla - och paketet öppnas hur fint som helst!

I år fick vi jättesmarriga märgben... Mmmm... Jag fick ju naturligtvis tag i mitt märgben långt före Focus. Han gav nästan upp med sitt paket, så matte fick hjälpa honom så han inte skulle komma och ta mitt ben.

Husse passade på att ta nya årsbilder på oss också. De kan du se här: Simsons sida, Focus sida. På bilderna nedan är det mitt vackra huvud du ser på den vänstra bilden, och Focus på den högra.

I vår trädgård finns det många vackra blommor. De flesta är blåa just nu. Här sitter vi mitt i rabatten, för matte vill ta ett kort och skicka till min första matte...

Som du ser är jag mycket uppmärksam på matte - ser det ut som. Men det är egentligen husse jag tittar på. För han håller på att ta fram vår lilla "miniagility-bana". Det är kul!

Vår hoppstil är lite olika. Det är jag på den vänstra bilden. Jag menar, varför skall man hoppa högre än man behöver för att komma över hindret? Focus har lite svårt att bedöma höjden, tror jag. Varför skulle han annars ta i så? Man skall ju inte överdriva...

Fast han har allt lite översittartendenser ibland. Inte värre än att jag tar ur honom dem fort, men han provar sig ibland.

De flesta gånger ger jag mig, ingen idé att bråka om småsaker. Men om det är något jag verkligen vill ha. Min Kong, till exempel. Eller godis. Då tar jag det jag vill och talar om för honom att han minsann är mycket yngre än jag och måste lyda mig. Ha ha!

Han är känslig, Focus, så jag behöver inte ta i så mycket. Däremot ganska ofta, för han är otroligt envis. Sån tur att jag också är det! (och matte...)

Vi övar balans och hopp när vi är ute och går också.

Här har husse hittat en hög med stenar som han tyckte att vi skulle klättra upp i. Ett par godisbitar på översta stenen gjorde susen...

Vi springer och klättrar lättare när vi slipper att ha koppel på. Om det inte är något speciellt kul att undersöka så håller vi oss helt nära husse och matte.

Om vi går helt vid deras sida och tittar lite bedjande på dem, så händer det att det dimper ner något gott...