Min operation, december 2008

Jag har haft ont av urininfektioner (eller liknande) av och till sedan i våras.

Vi har varit hos veterinären flera gånger, och jag har fått antibiotika. Det har hjälpt ett tag, men sedan har urinen åter blivit blodblandad. Husse och matte har varit riktigt bekymrade för lilla mig, speciellt som veterinären inte riktigt verkat veta vad som varit fel.

Självklart är det inte lätt att veta vad som felas, eftersom jag ju inte kan tala om var jag har ont, eller hur det känns...

Till slut var veterinären emellertid ganska så säker på att det nog var njursten/urinsten, så vi fick en tid för opereration den 4 december.

Husse och matte lämnade mig hos veterinären. Sedan minns jag inget mer förrän ett par timmar senare när de kom och hämtade hem mig.

Operationen gick bra, som tur var. Det fanns inte några stenar i urinblåsan, men många kristaller, och massor av levrat blod.

När matte och husse kom var jag fortfarande lite groggy, där jag stod innanför skranket. Men jag försökte vifta på svansen åt dem.

Det var inte helt lätt, för jag hade fått på mig nätbyxor som höll fast bandagen...

Stackars mig. Jag fick ligga i mattes knä på hemvägen, och blev buren upp till min liggplats.

Där fick jag sällskap av Focus, som undrade vad som hänt. Han sniffade och gick runt omkring mig ett tag, sedan lade han sig intill mig.

Och där låg han kvar. Han lämnade mig inte på hela kvällen. Jag darrade och frös, så jag fick en filt över mig.

Jag hade ingen matlust - ville inte äta något. Men jag drack i alla fall lite senare på kvällen.

Dagen efteråt var jag nästan som vanligt. Ja, visst hade jag ont när jag gick. Det gjorde att jag krummade med ryggen, och tog små pyttesteg med bakbenen.

Men matlusten var tillbaka!

När vi ätit lade vi oss att vila i var sin stol. Jag föredrar mattes stol och Focus föredrar husses. Bra, eller hur!

En vecka senare hade mitt operationsärr läkt så här fint!

Här ligger jag i husses knä. Han har precis plockat bort bandaget för att matte skall kunna fotografera. Sedan satte han på ett mycket mindre bandage än jag haft tidigare.

Jag känner mig nästan bra nu, och det är inget blod längre i urinen.

Hoppas att jag kan hålla mig frisk nu!