Otto

Matte och husse (fast mest matte...) har pratat länge om att skaffa en tredje hund. Självklart trodde jag att de menade en norfolkterrier till... Lite misstänksam blev jag när jag hörde kennelnamnen - inga jag kände igen. Bardlands pratades det om. Vad var det för en kennel?

En dag i slutet av maj åkte vi iväg för att besöka vår nya valp. Focus och jag fick vara med i bilen, men vi fick inte följa med in. Fast vi fick se bilderna sedan. Hmmm... Inte var det noffevalpar, inte. Riesenschnauzer sade matte att det var, och att en av valparna skulle få flytta hem till oss om fyra veckor.

Sju stycken små riesenvalpar i en hög... Fyra veckor gamla!

Närbild på en av valparna.

Mamma Lyra.

När valparna blivit sex veckor var det dags för besök igen. Focus och jag var med, men vi fick inte följa med in den här gången heller. Valparna hade mycket att leka med i trädgården. Matte satte sig ner och skulle klappa en av valparna, men då kom Otto och trängde sig emellan. Ja, att just det skulle bli vår Otto, det visste hon ju inte då, förstås, det fick vi reda på strax innan han skulle flytta hem till oss. Och kolla på bilderna hur han behandlar sin bror (det är Otto med den vita fläcken på höger bakben).

Visst syns det att Otto säger "Jag är störst och bäst!!!" Tala om kaxig liten valp!
Otto kallades Poseidon av sin första matte. Han var allra störst i kullen (515 g) när han föddes, så han tycker nog att det är han som bestämmer.

Matdags

Puss!

Efter ytterligare två veckor, på självaste midsommarafton, var det dags att hämta hem Otto. Då fick Focus och jag inte vara med, utan vi väntade hemma hos Berit och Åke. Där var jag när husse och matte hämtade hem Focus också.

Här är mamma Lyra tillsammans med alla sina sju valpar - snart skall de vara sex... Otto var den första av valparna som lämnade flocken.

Otto och mamma Lyra

Var är alla mina syskon?

Här träffar Focus och jag Otto för första gången, framför majstången på gräsmattan vid Berit och Åkes hus.